Kolonirörelsen

Koloniträdgårdar började på ett organiserat sätt anläggas i Stockholm år 1906. Initiativtagare var den socialdemokratiska politikern Anna Lindhagen och hennes väninna Anna Åbergsson. Bland de första koloniträdgårdar som skapades i Stockholm fanns Söderbrunns koloniområde på Norra Djurgården, invigd 1905 och fortfarande i drift. Kolonirörelsen i allmänhet tog sina förebilder från Tyskland, men för Stockholms del var koloniträdgårdar i Köpenhamn förebilden.

Kolonirörelsen har gått igenom flera förändringar; från att bidra till folkhälsan och genom nyttoodling trygga livsmedelsförsörjning i kristider till rekreationsplats för stressade storstadsbor. Trots att en del koloniträdgårdar försvann och andra hotades av rivning har under hela 1900-talet ständigt nya kolonilotter tillkommit.

2010 fanns i Stockholmstrakten drygt 10 000 kolonilotter fördelade på cirka 150 områden. Det största av dem är Skarpnäcks koloniområde i södra Stockholm med 554 lotter. Den nyaste anläggningen är Årstafältets koloniområde som invigdes i september 2003.

År 1906 bildades på Anna Lindhagens initiativ Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm (föregångaren till dagens Föreningen Stor-Stockholms Koloniträdgårdar, FSSK) där Anna Lindhagen blev föreståndare och Anna Åbergsson kassör. När Stockholms stad övertog verksamheten 1921 blev Anna Åbergsson föreståndare i föreningen och efterträdde därmed Anna Lindhagen

Avgörande för introduktionen av koloniträdgårdar i Stockholm var Anna Lindhagen. Under ett besök i Köpenhamn 1903 fick hon se några danska koloniträdgårdar, bland annat Frem (Framåt) i Köpenhamn. Mötet gjorde stort intryck på henne: ”Det var ju storstadsmänniskor som gingo omkring och ansade och skötte om sina små jordområden. Det var som om man varit på riktiga landet, där var och en har sin lilla bit att se till.”[6] På hennes fråga ”vad är det här?” fick hon svaret ”…det er kolonihaver”.

Åter i Stockholm upptäckte hon att det redan fanns trevande försök med koloniträdgårdar på bland annat Kungsholmen och Södermalm. Där hade några privatpersoner hyrt mindre markbitar för att odla först och främst nyttoväxter som rotfrukter och grönsaker. Idén med koloniträdgårdar hade fått visst fotfäste både i Stockholm samt i Malmö och Landskrona där det fanns kolonier redan 1895. År 1904 lyckades Anna Lindhagen övertyga Kungliga Djurgårdsförvaltningen att koloniträdgårdar skulle prövas på ett mera organiserad sätt i huvudstaden. Hon arrenderade ett stycke mark vid Lilla Värtan på Norra Djurgården och 1905 lät hon där anlägga Stockholms första organiserade koloniträdgård, kallat ”Värtans koloniområde”. Samma år tillkom ”Fredhälls trädgårdskoloni” och ”Stadshagen” på Kungsholmen. Samtliga tre områdena existerar ej längre. År 1905 startades Stockholms äldsta fortfarande existerande koloniträdgård på Norra Djurgården, Koloniföreningen Söderbrunn.

Året därpå bildades Barnängens koloniträdgårdsförening och Eriksdalslunden båda på Södermalm, båda finns fortfarande kvar, Barnängen dock i starkt förminskad form. Dessa första områden i Stockholm, som hade omkring 600 lotter hade samtliga Köpenhamns Frem som förebild.

Anna_Lindhagen

Anna Lindhagen

 

 

Källa:
Saxat från Wikipedia.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s